Gone with the Wind (1939)

Huvudroller: Vivien Leigh, Clark Gable, Olivia de Havilland, Leslie Howard
Regissör: Victor Fleming
Producent: David O. Selznick
Manus: Sidney Howard, Oliver H. P. Garrett, Ben Hecht, Barbara Keon, Jo Swerling, efter en roman av Margaret Mitchell
Musik: Max Steiner
Foto: Ernest Haller
Studio: Selznick International Pictures och Metro-Goldwyn-Mayer
Premiär: 15 december 1939
Svensk titel: Borta med vinden

1939 har ur ett amerikanskt perspektiv kallats för det bästa filmåret någonsin. Det här var året för exempelvis musikalen The Wizard of Oz, Frank Capras Mr. Smith Goes to Washington (med James Stewart), westernfilmen Stagecoach (av John Ford, med John Wayne), Emily Brontë-filmatiseringen Wuthering Heights och Ninotchka (av Ernst Lubitsch, med Greta Garbo).

Men mest känd och mest framgångsrik av alla filmer som hade premiär 1939 var naturligtvis den tiofaldigt Oscarsbelönade Gone with the Wind. 

Filmen utspelar sig i den amerikanska Södern under slutet av 1800-talet, närmare bestämt under inbördeskriget och rekonstruktionstiden. Historien handlar om Scarlett O'Hara (Vivien Leigh) och hennes förälskelse i (läs: besatthet av) Ashley Wilkes (Leslie Howard), som är gift med sin kusin Melanie Hamilton (Olivia de Havilland). "The King of Hollywood" (kallad), Clark Gable, spelar Rhett Butler, som Scarlett O'Hara sedermera gifter sig med.

Allting med Gone with the Wind är i stor skala: Filmen är nästan fyra timmar lång, den bjuder på en biografisk story med episka ambitioner, den innehåller flera maffiga masscener med mängder av statister, och fotot visar stundtals upp riktigt grandiosa och andlöst vackra scenerier/bilder.

Särskilt de kvinnliga huvudrollsinnehavarna är bra; Leigh vann en Oscar, och de Havilland var nominerad. Och, dessutom, Hattie McDaniel som belönades med en Oscar för bästa kvinnliga biroll blev den första afroamerikanen att vinna en statyett. Clark Gable (nominerad) gör en minnesvärd och stabil insats som Rhett Butler, men Leslie Howard känns profillös och ganska blek i sin roll.

Särskilt första halvan av filmen är väldigt bra, men totalt sett känns den för lång. Under filmens andra halva så blir det stundtals segt.

Men det här är ju naturligtvis en mastodontklassiker som man bör ha sett.
Betyg: 4/5