Regissör: Joseph L. Mankiewicz
Producent: Darryl F. Zanuck
Manus: Joseph L. Mankiewicz, efter novellen The Wisdom of Eve av Mary Orr
Musik: Alfred Newman
Foto: Milton R. Krasner
Studio: 20th Century Fox
Premiär: 13 oktober 1950
Svensk titel: Allt om Eva
Två av mina absoluta favoritfilmer kom 1950. Den ena handlar om en avdankad stumfilmsstjärna, och den andra om en firad teateraktris som får konkurrens av en yngre, stigande stjärna. Den förstnämnda filmen är naturligtvis Sunset Boulevard (klicka här). Den andra är All About Eve.
All About Eve är en film med tung klassikerstatus. Den rosades enormt när den kom, och har fortsatt att rosas genom alla år sedan dess. Den nominerades till fjorton Oscars (en bedrift som inte upprepades förrän Titanic kom, nästan 50 år senare) och vann sex stycken - bl.a. för Bästa film.
Den handlar om den firade men något till åren komna Broadwaystjärnan Margo Channing (Bette Davis), som får konkurrens av den yngre beundrarinnan Eve Harrington (Anne Baxter) som ambitiöst tar för sig av både hennes liv och hennes plats i strålkastarljuset.
All About Eve är en lysande film på flera sätt. Rent allmänt är det en spännande och sevärd historia med en mycket begåvad ensemble aktörer. Musiken är fantastiskt fin (Alfred Newman var en sann mästare med filmer som Wuthering Heights, The Mark of Zorro, How Green Was My Valley, The Snake Pit och Twelve O'Clock High på sitt cv) och regin briljant. Men det är främst två skäl som gör filmen till det mästerverk den är, och dessa skäl är inga småsaker: Manuset, och Bette Davis.
Filmen är otroligt välskriven. Inte bara själva historien, som bjuder på sofistikerade vändningar, nyanser, detaljer - utan, kanske framför allt, den lysande dialogen. En ren njutning. Och vem skulle lämpa sig bättre att sätta tänderna i ett manus av denna kvalitet än just Bette Davis? En skådespelare av yppersta klass, som här går loss i vad som har kallats hennes livs roll. Hon är fullkomligt fenomenal - detta är filmskådespeleri när det är som allra bäst. Hon är totalt lyhörd inför sin roll och sina repliker, och vet att hitta exakt alla de nyanser som passar och krävs, på exakt rätt sätt. Bette Davis kunde dessutom få fram mängder av skiftningar och detaljer i sitt spel genom att bara använda ögonen. Det är få skådespelare som agerat så mångfacetterat enbart med blicken. Det är fascinerande att se.
Filmens slutsekvens är för övrigt så bra att jag får gåshud.
Notera: Marilyn Monroe finns med i en mycket tidig och liten men inte oviktig biroll.
Betyg: 5/5
Betyg: 5/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar