Regissör: Fred Zinnemann
Producenter: Stanley Kramer, Carl Foreman
Manus: Carl Foreman efter en historia av John W. Cunningham
Musik: Dimitri Tiomkin
Foto: Floyd Crosby
Studio: Stanley Kramer Productions (distribuerad av United Artists)
Premiär: 24 juli 1952
Svensk titel: Sheriffen
Gary Cooper spelar sheriffen Will Kane, som ensam får stå upp mot ett gäng banditer som rider in i hans lilla stad - ett banditgäng vars ledare han såg till att fängsla men som nu blivit satt på fri fot och är fast besluten att hämnas på Kane.
High Noon utspelar sig nära nog i realtid och detta är ett mycket effektivt och spänningsskapande grepp. Filmen har kallats för en av de bästa westerns som någonsin gjorts. Sådant är väl alltid svårt att slå fast, det handlar till syvende och sist om tycke och smak och utnämningar av den typen skiftar såklart också efter vilken generation man tillhör och med vilka filmer man vuxit upp. Och så vidare. Men en mycket sevärd film är det.
Och det här är en film som vilar på Gary Coopers axlar. Det är hans show. Visst, det finns duktiga aktörer runt honom - Grace Kelly är här ganska blek, men Katy Jurado lyser starkare och en ung Lloyd Bridges (pappa till den begåvade Jeff) är bra - men det är Cooper som bär filmen. Vi som betraktare är hela tiden tätt inpå honom, vi följer hans våndor och beslut och delar den stegrande spänningen med honom.
High Noon belönades med fyra Oscarsstatyetter, bl.a. en för bästa manliga huvudroll. Särskilt denna är klart välförtjänt.
En del ansåg att Cooper, fyllda 50 (nästan 30 år äldre än Kelly vid inspelningen), var för gammal för rollen. Jag tycker tvärtom att hans ålder ger en tyngd och pondus åt Will Kane som passar perfekt för historien.
En kuriositet är att Lee Van Cleef, mest känd för sina roller i Clint Eastwoods spaghettiwesterns under 60-talet, medverkar i en (stum) roll som en av banditerna.
Betyg: 4/5
Betyg: 4/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar